Thanks, somehow


Tack vare min underbara familj har den här dagen faktiskt innehållit lite positiva känslor. Lite glädje och kärlek har vi fått in blandat med en stor oro och sorg. Pappa sa när det ringde när vi satt och åt att vad som är hemskt är att man varje gång telefonen ringer undrar om den i andra änden kommer att säga att morfar inte lever mer. För vi vet inte. En stund efter förre blogginlägget fick vi veta att cancern har spridit sig till magen nu och att morfar har lunginflammation. Jag vet inte hur jag ska uttrycka vad det betyder men ni kan kanske räkna ut det själva.

Idag har vi för att i alla fall få lite jul ätit lite julmat, delat ut några paket och haft det så mysigt vi bara har kunnat. Imorgon kommer vi väl att fira så gott det bara går och även när vi kommer hem. Det blir förmodligen senast på söndag. Tiden där uppe kommer att bli hemsk. Jag vill inte ens föreställa mig hur jobbigt det kommer vara. Åh. Men det är så det är. Livet är så. Jag antar att fanns det inte bottnar så hade det inte funnits toppar. Någon gång när mamma var ledsen för ganska många år sedan sa jag till henne: "Det är bra att vara ledsen för att det ledsna måste komma ut för att det glada ska komma in". Jag antar att det är väldigt sant. Det hjälper inte att hålla allt inom sig. Är det så att jag kommer hem med bara halvfuktiga kläder av tårar så får det vara så. Så länge jag kan hjälpa till så mycket det bara går klarar jag mig. Så länge jag kan ge en stöttande kram då och då mår jag lite bättre.

Eftersom vi ska åka ganska tidigt imorgon, förmodligen vid åtta, så måste jag sova nu. Det är en låt jag vill att ni ska lyssna på innan ni klickar ner den här rutan. En låt som jag tycker är väldigt fin. Den har inte så mycket att göra med mina känslor på sistone. I alla fall inte mina känslor kring det jag har skrivit om här ovanför. Men den är fin, och jag tycker om att lyssna på den. Hoppas att ni också gör det. Länken nedanför är till låten.

http://www.youtube.com/watch?v=Q4lupqXayYI

God Jul förresten

Puss, och tack för att ni är så fina


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0