Pig/-g
Sitter nu på biblioteket på veckans längsta håla (135 minuter) och skriver.. Äter lite gul lök (premiyum choklad) för 2,50 också. :) Thanks Anna!
Kornelius kom till mig igår. Det var skönt att få träffas. Man behöver inte säga så mycket. Bara att vara hos varandra när det är såhär gör att man känner sig tryggare än någon annan stans. Så känner jag i alla fall. Att somna svagt gråtandes i någon patetisk självömkan i hans famn känns faktiskt bra. Det kommer bli bra, jag vet det. Vi är för kloka tillsammans för att vi skulle fatta något dumt beslut.
Jag har än så länge inte köpt en enda julklapp, och jag har inga strålande idéer heller.. Det är så mysigt att ge bort saker, förutsatt att den man ger presenten till visar tacksamhet. Om jag någon dag har mycket pengar, vilket jag verkligen inte har nu, så vet jag att jag kommer köpa massvis med julklappar. Tack vare mina generösa föräldrar har jag lärt mig att givmildhet gör en glad.
Som ni vet (eftersom jag har skrivit det minst 20 gånger) var jag på lussvaka på bio i lördags. Jag har förmodligen nämnt att jag inte sov mer än knappt fyra timmar när jag kom hem också. På kvällen, igår kväll alltså, var det svårt att somna. Jag låg i sängen till klockan halv ett och undrade varför jag inte var trött. Sen helt plötsligt sov jag, och drömde något väldigt verkligt och konstigt som vanligt, men kommer inte ihåg vad det var just nu. Imorse gick jag upp klockan 06:20, gick på toaletten, klädde på mig, smörjde in ansiktet med dagcreme, tittade på klockan på nattuksbordet som visar 06:30, kommer på att jag inte borde gå upp förän ungefär en timme senare, suckar, säger: "för helvete Lovisa", tar av mig jeansen och lägger mig för att sova igen. Sen vaknade jag en timme senare, 07:30, precis som jag brukar göra på måndagar, fastän jag inte har sovit mer än ungefär tio timmar de senaste två dygnen. Hade jag varit en svettis med moppefjun och manboobs som lanar varje helg hade det kanske inte varit så konstigt, men jag brukar sova ungefär 9 timmar per natt på helgerna och ändå vara seg. Vad händer? Kanske kommer jag somna när som helst, helt oväntat. Det får framtiden utvisa.
Vad jag nämnde som väldigt pinsamt för någon dag sedan är pinsamt, det är svårt att veta vad man ska säga, om man ska säga något, hur mycket man ska säga, om man ska vara precis som vanligt, om man ska hålla sig undan, om man ska be om ursäkt. Jag kan inte tänka mig att den personen läser det här ändå så det spelar ingen roll vad jag skriver.
Jag vill passa in.
Puss
Kornelius kom till mig igår. Det var skönt att få träffas. Man behöver inte säga så mycket. Bara att vara hos varandra när det är såhär gör att man känner sig tryggare än någon annan stans. Så känner jag i alla fall. Att somna svagt gråtandes i någon patetisk självömkan i hans famn känns faktiskt bra. Det kommer bli bra, jag vet det. Vi är för kloka tillsammans för att vi skulle fatta något dumt beslut.
Jag har än så länge inte köpt en enda julklapp, och jag har inga strålande idéer heller.. Det är så mysigt att ge bort saker, förutsatt att den man ger presenten till visar tacksamhet. Om jag någon dag har mycket pengar, vilket jag verkligen inte har nu, så vet jag att jag kommer köpa massvis med julklappar. Tack vare mina generösa föräldrar har jag lärt mig att givmildhet gör en glad.
Som ni vet (eftersom jag har skrivit det minst 20 gånger) var jag på lussvaka på bio i lördags. Jag har förmodligen nämnt att jag inte sov mer än knappt fyra timmar när jag kom hem också. På kvällen, igår kväll alltså, var det svårt att somna. Jag låg i sängen till klockan halv ett och undrade varför jag inte var trött. Sen helt plötsligt sov jag, och drömde något väldigt verkligt och konstigt som vanligt, men kommer inte ihåg vad det var just nu. Imorse gick jag upp klockan 06:20, gick på toaletten, klädde på mig, smörjde in ansiktet med dagcreme, tittade på klockan på nattuksbordet som visar 06:30, kommer på att jag inte borde gå upp förän ungefär en timme senare, suckar, säger: "för helvete Lovisa", tar av mig jeansen och lägger mig för att sova igen. Sen vaknade jag en timme senare, 07:30, precis som jag brukar göra på måndagar, fastän jag inte har sovit mer än ungefär tio timmar de senaste två dygnen. Hade jag varit en svettis med moppefjun och manboobs som lanar varje helg hade det kanske inte varit så konstigt, men jag brukar sova ungefär 9 timmar per natt på helgerna och ändå vara seg. Vad händer? Kanske kommer jag somna när som helst, helt oväntat. Det får framtiden utvisa.
Vad jag nämnde som väldigt pinsamt för någon dag sedan är pinsamt, det är svårt att veta vad man ska säga, om man ska säga något, hur mycket man ska säga, om man ska vara precis som vanligt, om man ska hålla sig undan, om man ska be om ursäkt. Jag kan inte tänka mig att den personen läser det här ändå så det spelar ingen roll vad jag skriver.
Jag vill passa in.
Puss
Kommentarer
Postat av: Anonym
du kanske försöker passa in med vissa för mkt
Trackback
