Lussevakan
Nu har jag vaknat. Så farligt trött är jag inte men det kommer nog att märkas ikväll att man har vänt på dygnet. Klockan 22 igår kväll tog jag, Erica, Eleonor, Alex och Clara tåget tillsammans till helsingborg för att vara med på Lucia Movie Night. Vi satt först på donkis och chillade en stund, åt en paj Efter det väntade vi de sista 45 minuterna på bion.
Jag satt bredvid en väldigt konstig person som kom med konstiga kommentarer hela tiden.. Skitkonstig var han När kvällen, natten, var slut var det skönt att få komma bort från honom. Den första filmen hette "up in the air". Många på bion verkar ha tyckt att den var jättedålig men jag måste säga att jag tycker att den var helt okej. Den andra filmen var "snabba cash" som ni säkert känner till. Den var väldigt bra och jag rekommenderar absolut alla att se den när den kommer ut. Den sista filmen hette "old dogs" och var väldigt rolig. En bra mix av filmer tycker jag. Måste även utlysa mig och Alex till champions eftersom vi var de enda två av mig, hon, Erica, Clara, Eleonor, min syster Mathilda och hennes kompis som inte somnade för en sekund. Jag och Erica var utrustade med en hel del snacks men vi åt inte på långa vägar allt, men det var tur att vi hade energidricka. Klockan halv åtta blev fyra av oss hämtade av Ericas pappa, så var vi hemma klockan åtta. Det var en mysig natt och jag ska definitivt göra det fler gånger. Det är absolut värt pengarna (220 kronor) och jag tycker även att det var bättre filmer det här året ön förra. Så: en väldigt lyckad natt!
Någonting som jag tycker är fruktansvärt pinsamt är när man har känslor, vilka som helst (kärlek, vänskap), för någon som man bryr sig om. Man söker mycket kontakt med personen för att man vill lära känna den så snabbt som möjligt. Man kanske har lite småkänslor utöver vänskap (ingenting som är tvunget) men ingenting man hade kunnat tänka sig att ta på allvar eller satsa på. Man känner att man kanske söker lite väl mycket kontakt. Sen tänker man: Nej, då hade han/hon sagt till. Han/hon är ju likadan mot mig. Sedan kommer det fram att personen tycker att man är jobbig. Att man söker lite väl mycket kontakt och att det börjar bli lite jobbigt för personen ifråga. Det är bland det pinsammaste jag vet. Speciellt eftersom jag är en person som verkligen vill vara tillfreds med folk, jag vill passa in, jag vill vara cool. jag vill ha många kompisar och jag vill ha nära kompisar och jag vill ha kompisar som känner för mig som jag för dem. Det är inte psykiskt jobbigt, jag ligger inte sömnlös om nätterna eller har svårt att äta, men jag bävar för när man ska träffa personen nästa gång.
Jag har en ovana att satsa allt på ett kort. En vän, ett fritidsintresse, ett intresse över huvud taget, en person jag har lite småkänslor för (bara för att jag kan ha småkänslor för flera personer samtidigt betyder inte det att jag är någon överkåt jävel som gnider mig mot lyktstolpar). Jag skriver sms till personen, jag skriver till personen på facebook, jag pratar mycket med personen jämfört med andra när jag träffar honom/henne. Detta är för att jag verkligen söker kontakt, jag vill ha vänner för livet, men jag måste lära mig att det tar tid. Man lär inte känna någon in på bara skinnet på en vecka bara för att man pratar konstant. Känslan att det är pinsamt blir förstås extra stark om personen ifråga berättar för sina riktiga närmaste att jag är jobbig, jag tror att jag kan få en kontakt med honom/henne som absout inte är ömsesidig. Fast sådana personer är inget att lägga sin tid på tycker jag. Den osäkra Lovisa ger den (spelat) självsäkra Lovisa en lavett för att hon åter igen trott att hon har karisma nog att få folk att dra sig till henne. Det blir ändå ingen bra relation om den ena personen vill lära känna den andra hundra gånger mer än den andra vill lära känna den ena.
Idag ska jag skriva lite mer på mitt och Eric's mijöarbete, men först ska jag gå ner och få i mig lite frukost. Tack så mycket för inatt Erica. Tack ni andra också även om vi inte satt vid varandra, jag är glad att jag har er, och jag är ledsen om jag har försummat er mycket tid vi skulle behövt tillsammans.
Puss
Jag satt bredvid en väldigt konstig person som kom med konstiga kommentarer hela tiden.. Skitkonstig var han När kvällen, natten, var slut var det skönt att få komma bort från honom. Den första filmen hette "up in the air". Många på bion verkar ha tyckt att den var jättedålig men jag måste säga att jag tycker att den var helt okej. Den andra filmen var "snabba cash" som ni säkert känner till. Den var väldigt bra och jag rekommenderar absolut alla att se den när den kommer ut. Den sista filmen hette "old dogs" och var väldigt rolig. En bra mix av filmer tycker jag. Måste även utlysa mig och Alex till champions eftersom vi var de enda två av mig, hon, Erica, Clara, Eleonor, min syster Mathilda och hennes kompis som inte somnade för en sekund. Jag och Erica var utrustade med en hel del snacks men vi åt inte på långa vägar allt, men det var tur att vi hade energidricka. Klockan halv åtta blev fyra av oss hämtade av Ericas pappa, så var vi hemma klockan åtta. Det var en mysig natt och jag ska definitivt göra det fler gånger. Det är absolut värt pengarna (220 kronor) och jag tycker även att det var bättre filmer det här året ön förra. Så: en väldigt lyckad natt!
Någonting som jag tycker är fruktansvärt pinsamt är när man har känslor, vilka som helst (kärlek, vänskap), för någon som man bryr sig om. Man söker mycket kontakt med personen för att man vill lära känna den så snabbt som möjligt. Man kanske har lite småkänslor utöver vänskap (ingenting som är tvunget) men ingenting man hade kunnat tänka sig att ta på allvar eller satsa på. Man känner att man kanske söker lite väl mycket kontakt. Sen tänker man: Nej, då hade han/hon sagt till. Han/hon är ju likadan mot mig. Sedan kommer det fram att personen tycker att man är jobbig. Att man söker lite väl mycket kontakt och att det börjar bli lite jobbigt för personen ifråga. Det är bland det pinsammaste jag vet. Speciellt eftersom jag är en person som verkligen vill vara tillfreds med folk, jag vill passa in, jag vill vara cool. jag vill ha många kompisar och jag vill ha nära kompisar och jag vill ha kompisar som känner för mig som jag för dem. Det är inte psykiskt jobbigt, jag ligger inte sömnlös om nätterna eller har svårt att äta, men jag bävar för när man ska träffa personen nästa gång.
Jag har en ovana att satsa allt på ett kort. En vän, ett fritidsintresse, ett intresse över huvud taget, en person jag har lite småkänslor för (bara för att jag kan ha småkänslor för flera personer samtidigt betyder inte det att jag är någon överkåt jävel som gnider mig mot lyktstolpar). Jag skriver sms till personen, jag skriver till personen på facebook, jag pratar mycket med personen jämfört med andra när jag träffar honom/henne. Detta är för att jag verkligen söker kontakt, jag vill ha vänner för livet, men jag måste lära mig att det tar tid. Man lär inte känna någon in på bara skinnet på en vecka bara för att man pratar konstant. Känslan att det är pinsamt blir förstås extra stark om personen ifråga berättar för sina riktiga närmaste att jag är jobbig, jag tror att jag kan få en kontakt med honom/henne som absout inte är ömsesidig. Fast sådana personer är inget att lägga sin tid på tycker jag. Den osäkra Lovisa ger den (spelat) självsäkra Lovisa en lavett för att hon åter igen trott att hon har karisma nog att få folk att dra sig till henne. Det blir ändå ingen bra relation om den ena personen vill lära känna den andra hundra gånger mer än den andra vill lära känna den ena.
Idag ska jag skriva lite mer på mitt och Eric's mijöarbete, men först ska jag gå ner och få i mig lite frukost. Tack så mycket för inatt Erica. Tack ni andra också även om vi inte satt vid varandra, jag är glad att jag har er, och jag är ledsen om jag har försummat er mycket tid vi skulle behövt tillsammans.
Puss
Kommentarer
Postat av: erica
jag sov inte alls :( jag bara blundade till i några sekunder då & då, jag sov inte!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Trackback