lovisamalmberg

Det är mycket som händer nu, och jag hänger inte riktigt med. Egentligen är det väl tur, för om jag hade lagt energi på att fundera på allt runt omkring mig just nu hade jag inte haft något annat för mig.
Några från min klass sov hos mig inatt. Eller sov och sov. Programmet var ungefär såhär: En fin tös kom vid halv fem, vi chillade, kollade lite på Johan Glans, åt pizza. Nästa fina tös kom fyra timmar senare, så myste vi lite alla tre hihi. Sen kom en boy någon timme senare, och den sista tösen och boyen en timme efter det. Vi spelade lite spel, skrattade en hel del, minst sagt, kollade på film, hade det mysigt. Riktigt fint var det och jag är så lycklig att jag har fått lära känna er och får gå i samma klass som så många underbara personer. Vi sov olika länge, men tror inte att jag sov mer än två svettiga timmar mellan klockan åtta och tio på morgonen. Ändå är jag knappt trött nu.. Fattar inte. Idag har vi mest bara degat. Legat på mathildas rum och tittat en hel del på Johan Glans klipp och chillat, och missat bussen, hihi. <3

Morfar är jättesjuk. Förmodligen har han inte så många dagar kvar. Och i somras var han här och verkade hur pigg som helst.. Det jobbiga för mig är inte sorgen, eftersom vi träffas så sällan känns det knappt som en nära släkting till mig, utan det är sorgen hos de i min familj. Att trösta, och förklara att man stänger inte inne någon sorg, och man vet att det är okej att vara ledsen, det bara finns inget att släppa ut, det är det jobbiga.

Och känslor, och känslor som andra får för att man har eller inte har känslor för andra personer, åh vad det är komplicerat. Det är lika bra att lämna det där och skriva att jag älskar Kornelius. Framförallt älskar jag honom för att jag vet att han älskar mig, nästan vad som än händer. Han älskar mig för den jag är, och han kräver eller förväntar sig aldrig någonting i egoism. Han är alldeles för bra för mig, som så många andra.

Ikväll ska jag förmodligen bara vara hemma. Ska kanske åka till Kornelius eftersom vi inte kommer träffas så mycket de kommande dagarna. Jag vet heller inte när och om och hur länge vi ska vara i stockholm hos morfar. Pappa är stressad, nervös. Åh, jag orkar inte med att vara den som är stark alltid. 

Puss