lovisamalmberg

Idag var jag, pappa och Mathilda i stan och hälsade på farfar. Efter det åkte vi till morfar på sjukhuset och hälsade på honom. På något sätt är man väl bara där för att ge honom stöd, för att visa att man bryr sig, och för sin egen skull, för att man ska förstå. Jag känner dock att jag, som jag nämnt flera gånger tidigare tror jag, önskar att hans lidande kan få vara slut snart. Han är så klen och så trött. Man märker att han inte vill det här mer, och han har helt slutat kämpa, men det är väl förståeligt.

Imorgon bitti åker vi hem. Jag vet inte om vi kommer att fira jul tillsammans då eller hur vi gör. Jag vet ingenting.

Jag vill passa på att tacka alla som bryr sig. Alla som har skickat ett sms, kommenterat på facebook, frågat på något sätt hur det är, tack. Det värmer verkligen och man blir så glad i jobbiga perioder när man märker vilka som verkligen bryr sig. Ni är så fina.

Puss